Formosa Jin Xuan från House of Tea

Namn: Formosa Jin Xuan Nai Xiang
Härkomst: Nantou, Taiwan
Skördat: Våren 2009
Pris: 119 kr för 70 gram
Sort: Grönt oolong
Säljs hos: House of Tea
















Detta gröna oolong är en sorts Jin Xuan, alltså samma tekategori som Meishan Jinxuan från In the Mood for Tea. House of Tea lämnar dörren öppen för att deras version av teet eventuellt kan ha ångats med mjölk. Jag har tidigare druckit ett Milk Oolong som uppenbart hade utsatts för den processen och det smakande mycket annorlunda, så antingen har detta blivit "smaksatt" på bättre sätt, eller så har det en helt naturlig mjölksmak. Jag tror på det senare.

Detta är ett grönt oolong med bladen rullade till mycket små bollar. Dryckens färg är gul med gröna toner. I torrt skick doftar bladen sött och fruktigt. Lagda i en förvärmd gaiwan doftar de karamelliserat socker. Jag har använt 90-gradigt vatten, gaiwan och korta bryggningstider (20 s - 1 min). Teet ger mig cirka 7 bra bryggningar.















Smaken är söt och mjölkig. Jag tänker på gräddkola och korintkakor. Det finns också fruktiga drag som påminner om apelsiner och fikon. Smaken är djup, tung och mäktig. Eftersmaken är lång och god. Allt som allt är detta ett mycket gott grönt oolong som jag känner mig helhjärtat nöjd med.

Att återupptäcka Yerba Mate

Yerba Mate är ett sådant där te som jag alltid köper megamycket av på en gång, eftersom det brukar vara sådär billigt att en tesnobb som undertecknad nästan känner sig obehaglig till mods. Får gott te verkligen kosta så där lite? Nu är inte Yerba Mate någon delikatess, men det är ett alldeles utmärkt vardagste och trevligt annorlunda jämfört med Camellia Sinensis. Smaken är sötsyrlig som kiwi och påminner om Kokeicha, men inte om något annat "riktigt" te.

Skönt med ett örtte som innehåller koffein - så pass mycket koffein att det här är ett utmärkt te att kickstarta med tidiga morgnar. Enkelt dessutom, kanna behövs inte, bara att fylla tesilen och låta dra lagom länge. (Beskt Yerba Mate är inte gott. Det blir så grumligt att risken för efterbryggning är stor och man gör bäst i att inte överbrygga.) När man väl lärt sig ungefärlig tid är det bara att brygga och dricka. Sådär avslappnat och opretentiöst som ett äkta vardagste ska vara. (Egentligen ska man förstås dricka med bombilla, men jag har aldrig känt mig riktigt komformtabelt med heta metallsugrör.)

Jag har en tendens att glömma bort Yerba Mate i långa perioder och sedan dricka stora mängder när jag väl inser hur gott det faktiskt är. Just nu är jag inne i en riktig Yerba Mate-period. Det passar fint med sydamerikansk värme och koffeinkick i kalla mörka vintersverige.

Tibetanskt te från House of Tea

Detta billiga puerh-aktiga te från Tibet ser väldigt speciellt ut. Det består av stora men trasiga blad som är grönbruna i färgen. Kvistar finns också rikligt representerade. Utseendet får mig att tänka på ett medelrostat Bancha. Jag kokar bladen istället för att låta dem dra. Resultatet blir ett brunrött te, väldigt milt och sött, utan alla de negativa karakteristiska som annars står att finna hos billigt puerh, även om doften under kokning är typisk för shu puerh. Ett riktigt gott te som faktiskt påminner ganska mycket om ett rostat grönt te, t.ex. Houjicha. Dock kan det vid överbryggning få en väldigt lågmäld men ändå väldigt otrevlig bitterhet.

Namn: Tibetanskt te
Försäljare: House of Tea
Pris: 39 kronor för 70 gram
Härkomst: Tibet

Tack till House of Tea för smakprovet!

Den stora skräcken

Nyss hemkommen från Venedig kan jag inte låta bli att publicera följande bevis på att mänskligheten urartar. Jag drack puerh på påse i Venedig för två år sedan, men då var det åtminstone inte Twinings som var skyldiga...

Kvick terapport: Gui Hua från House of Tea

Jag recenserade Gui Hua här förra året och var då mycket nöjd med smaken men mindre nöjd med priset. Det var i början av mitt tesnobberi och jag tyckte att allt över en hundring per hekto var dyrt. Åh dessa gångna tider... Nu köpte jag årets omgång igen och förväntade mig samma drickglädje som då, men antingen är 2009 års skörd av teet väldigt annorlunda eller så har mina smaklökar vant sig vid andra dimensioner.

Nu tycker jag att Gui Hua har en alltför tydlig karaktär av smaksatt te. Vi snackar nämligen om ett ljust oolong smaksatt med osmanthus-blommor. Det är gott med sin karamellsötma och grönsakssmak i bakgrunden. Jag blir sugen på det ibland och det har gått åt snabbt - men det känns snarare som ett vardagste än ett högkvalitativt te och med det i bakhuvudet blir priset (109 kronor för 70 gram hos House of Tea) ändå lite orimligt högt. Man kan få bättre te för samma summa pengar. För att inte tala om hur otroligt bra te man kan få om man inte snålar!

Lu An Gua Pian från House of Tea

Namn: Lu An Gua Pian
Försäljare: House of Tea
Pris: 99 kronor för 70 gram
Skörd: 16 maj 2009
Härkomst: An Hui, Kina




















Lu An Gua Pian brukar klassas som ett av Kinas tio mest kända teer. Hur det än ligger till med den saken är Lu An Gua Pian absolut ett av Kinas största gröna teer. Det tillverkas inte av toppskott utan av vuxna blad. Detta Lu An Gua Pian består av sönderskurna blad som är mörkt grågröna och krusiga i torrt skick och uppvisar olika gröna nyanser i blött skick. Det färdiga teets färg är gul med en illgrön ton. Doften är söt och nötaktigt.



















Jag har tillrett teet i gaiwan med alltifrån 70-gradigt till 90-gradigt vatten och tider mellan 20 och 40 sekunder per bryggning. Detta är ett te som är otroligt svårt att överbrygga och även när det är uttalat beskt är det drickbart och till och med gott. Oftast är det väldigt subtilt, mjukt och rent med en lätt sötma och en lätt vegetabilisk smak. Det finns en skärpa i smaken men väldigt nedtonat. Jag kommer ofta att tänka på milt Sencha.



















Jag har alltid hållit mig borta från Lu An Gua Pian eftersom jag fått intrycket av att det är väldigt svårbryggt, men det här teet är nog det mest lättbryggda gröna teet jag någonsin druckit. Det är också mycket gott och otroligt prisvärt. Den här recensionen är baserad på ett gratis smakprov från House of Tea, men en förpackning Lu An Gua Pian kommer med största sannolikhet att finnas med i min nästa beställning från dem.

Kvick terapport: Mugicha!

Jag drack en kanna Mugicha igår, nämligen Hisiwa Mugicha på påse, från Ishikawa. Importerat till Sverige av Yuko Ono. Tack Per Brekell som för tusen år sedan gav mig det här smakprovet. Mugicha är alltså inte te från Camellia Sinesis; det är gjort på spannmål, närmare bestämt korn. Smaken är väldigt god, rostad men - för mina smaklökar - mera komplext och djupt än rostade japanska teer från Camelia Sinesis, som t.ex. Houjicha. Mugicha är kort sagt ett väldigt bra te för kvällen när man inte alls vill få i sig koffein, men ändå vill dricka något riktigt gott.